"JAG ÄR JU BARNUTREDARE FÖR BARNEN, JAG ÄR INTE DET FÖR FÖRÄLDRARNA" : En kvalitativ studie om hur socialsekreterare arbetar för att barn ska komma till tals och hur de upplever barns röster i utredningsprocessen

Studiens syfte är att undersöka hur socialsekreterare på barn- och familjeenheter arbetar för att barn ska få komma till tals i deras utredningar samt socialsekreterarnas upplevelse om barnen kommer till tals. Studien är kvalitativ där data samlades in genom semistrukturerade intervjuer. Det var totalt nio socialsekreterare som intervjuades varav åtta arbetade på barn- och ungdomsenheter och en arbetade på en familjeenhet. Resultaten analyserades med hjälp av tidigare forskning, tolkningsramen Harts delaktighetsstege samt teorin om Gräsrotsbyråkrati. Resultatet visade att socialsekreterarna överlag anser att samtalsmodeller är viktiga i samtal med barn. Dessutom belyser de vikten av att samtala med barn minst en gång per utredning. Generellt sett anser socialsekreterarna att barnen får komma till tals under sina utredningar. Slutsatser som kan dras är att tidspress och arbetsbelastning kan påverka utredningarnas utfall samt att socialsekreterarna anser att barnen kommer till tals i sina utredningar men att fler samtal skulle behövas. The purpose of this study is to look into what social workers who work within the field of child and family welfare do in order to make sure that the voices of the children are heard. This study also explore whether or not the social workers believe that the children get to participate in their own investigations. Nine social workers were interviewed whereof eight of them work in the child and family unity and one of them work with family law. The results are analyzed with the Convention on the Rights of the Child (CRC), Hart’s Ladder of Participation as well as Lipsky’s Street-level bureaucracy. The results show that the social workers in general believe that different models are important when speaking to children. Furthermore they point out the importance of speaking to the children at least once during their investigations. Overall the partaking social workers reckon that the children’s voices are heard during their investigations. In conclusion, time pressure and workload can affect the outcome of the child investigations. The social workers think that the children's voices are heard in their investigations though more dialog with them is needed.